1 års dagen Marcus Jannes

I dag är det Marcus första  års dag.  Jag chattade med Nina på Facebook förut och så började tårarna rulla ner för mina kinder. Helt ofattbart. Om en vecka fyller min Milo 1 år.. Alltså födde jag Milo en vecka efter vår kära Marcus bortgång :(
de sägs ju att när ett liv slocknar födes ett nytt.
jag vill tacka för att jag fick bli Milos mamma. De är så underbart!!

Jag har tänt ljus bredvid Marcus kort i dag.  Vid den här tidpunkten för exakt ett år sen var du fortfarande vid livet. Jag var på väg till mvc för kontroll.
Om en timme loggade du in på Flashback.. Och lite efter ett tiden var det ett faktum. Du var död..
Så många som såg dit självmord online. Jag gjorde det inte. Jag fick inte ens veta denna dagen att du hade gått bort.
Mamma ringde dagen efter och berättade. Jag grät hela den dagen. Jag hade ångest och rusade in på Flashback för att se om det verkligen var sant.
Jag hittade ditt forum och började läsa med en klump i magen.
Massa värktabletter hade du tagit.. de skrev du själv. Vissa ville du skulle skynda dig och andra sa att du aldrig skulle våga. En sa att du skulle låta bli och inte göra det.
Men efter någon halvtimmer satte du din plan i verket. USCH!!!
Jag har dessvärre sett bilder. Bilder jag inte ville se. Men just då fans dem över allt på nätet i MÄNGDER så det gick nästan inte att komma undan dem.

En vecka låg jag i mardrömmar. Ångest och var allmänt tom i huvudet. Sorgen var obeskrivlig.
För er som inte vet var Marcus en nära vän till min familj. Han skulle ha varit farbror åt min lillasysters Bebis "Vanja Fredrik Marcus".. Ja hon heter så min systerdotter. Döpt efter Marcus  bland annat.
Han var bästa vän till min lillebror Johan.. Och hans bror var tillsammans med min lilla syster. Elin min andra lilla syster har gått i samma klass som Marcus i alla år. Och min mamma kände hans  föräldrar.

Nu har ni nog förstått vem han var och varför detta berör mig så?!
Min familj var i chock, hans med
Ingen visste vad han hade planerat. Ingen visste och ingen kunde göra något!!
Jag hoppas du har funnit frid nu älskade Marcus.. Hoppas du fan den ro du ville ha.
Sov gott nu och för alltid Marcus!!





Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

☆ En mor med Adhd ☆

Adhd-mammans-vardag

RSS 2.0