Livrädd
Hej!!
Här sitter jag och bokstavligen biter på naglarna.. Jag vet att mitt liv kan förändras inom en snar framtid.. Men jag vet också att det lika snabb kan gå rakt åt helvete.
Jag är livrädd för båda två.
Jag är rädd för jag vet inte om jag är redo, jag vet inte något alls.. Fan.. :( de ända jag känner är att jag vill.. Fan vad jag vill!!
Min helg var mer än perfekt.. Jag har träffat någon nu... Kommer ni ihåg att jag berättade att jag satt på facebook och pratade med någon under några kvällar och dessutom flera timmar varje kväll. De är sant, vi har träffats nu.. Jag brukar ha otur med mig i fall jag skriver om sådana saker.. låt det vara en myt eller bara ett sammanträffande.. Men det är sant i alla fall så jag borde kanske inte skriva så mycket om det.. men jag känner ändå att jag inte kan låta bli.. så det är vinna eller försvinna.. de som gäller..
Jag har ont i magen, jag darrar som ett asplöv jag är glad.. rädd, förvirrad.. en aningen tveksam och allt de där jobbiga känslorna på en och samma gång..
Om livet vänder nu.. så..
Men grejen är, hur ska jag kunna förlita mig på en annan människa igen.. Ja.. de är så svårt..
Jag vet inte hur mycket ni kommer ihåg men jag hade ju inte en allt för snäll pojkvän förut.. Han som fick mig att känna mig som en hög sopor
en kille som var otrogen mot mig säkert tio gånger utan att jag viste om det, en kille som sänkte min värdighet med 70 procent.. en kille som straffade mig på alla tänkbara plan om han inte fick sin vilja igenom, allt från vardagliga saker till intima saker.. Han slet ut min själ, han drog och skar i mitt hjärta.. han förvandlade mig till en människa jag inte ens viste fans där inom mig.. tills jag blev gravid.. och han sa att om jag inte gjorde abort själv skulle han bokstavligen göra det på mig!!! ett as ett helvete ett svin en idiot.. Fan vad jag hatar honom nu när det kommer upp till ytan och jag tänker på det.. *spottar* Fy fan att de ens finns sådana människor i världen
Hur jag än ville slita mig i från honom så gick det inte.. Så många gånger jag försökte sticka och han drog mig till baka manipulerade hela situation som blev tusen och åter tusen gånger värre efter varje gång.. Tills jag blev gravid.. Då bad jag honom dra åt helvete en gång för alla.. Har inte sett honom sen dess och jag är tacksam för det.
Ni kanske undrar nu varför jag inte gjorde abort för uppenbarligen gjorde jag inte det efter som Milo finns, men jag kan säga det att de är inte de lättaste och det var inte över natt jag bestämde mig heller.. de jag menar med aborten och varför jag inte gjorde de när killen var som han var.. Spelar ingen roll, barnet var ju mitt.. så de var inte alls en lätt situation.. Och gå så långt att döda något oskyldigt för att jag inte vill.. Nej du tack du.. nån måtta på egoismen får det vara.. Och jag älskade Milo från första stund i magen och jag viste vilket enormt arbete jag skulle få lägga ner på egenhand med honom. Men se på mig i dag..
Vem är inte världens bästa morsa till sina ungar? Jo jag!!
Skulle inte vilja byta ut mina ungar mot något i hela världen. jag gör allt för dem och utan dom hade jag kanske inte orkat bygga upp mig själv igen.. för livet genom tonåren var då fan inte det lättaste att ha och göra med om man så säger..
Men tillbaka till ämnet nu har jag i allafall träffat någon, och jag kan aldrig veta hur detta kommer gå. Men jag känner att jag måste ge det ett försök för att se vart och om det leder något vart.. Men jag är rädd.. jag tror att jag är mest rädd för att bli sårad..
Jag orkar inte med det inte igen.. Nu vill jag har lugn och ro, trygghet och stabilitet.. Jag är inte intresserad av något annat alls..
Och jag kan ju säga så här.. jag har ju en och en annan fjärli där innei magen som löper amok med varandra.. :)
Du är helt fanatisk.. :) Och jag tycker om dig jätte mycket
Här sitter jag och bokstavligen biter på naglarna.. Jag vet att mitt liv kan förändras inom en snar framtid.. Men jag vet också att det lika snabb kan gå rakt åt helvete.
Jag är livrädd för båda två.
Jag är rädd för jag vet inte om jag är redo, jag vet inte något alls.. Fan.. :( de ända jag känner är att jag vill.. Fan vad jag vill!!
Min helg var mer än perfekt.. Jag har träffat någon nu... Kommer ni ihåg att jag berättade att jag satt på facebook och pratade med någon under några kvällar och dessutom flera timmar varje kväll. De är sant, vi har träffats nu.. Jag brukar ha otur med mig i fall jag skriver om sådana saker.. låt det vara en myt eller bara ett sammanträffande.. Men det är sant i alla fall så jag borde kanske inte skriva så mycket om det.. men jag känner ändå att jag inte kan låta bli.. så det är vinna eller försvinna.. de som gäller..
Jag har ont i magen, jag darrar som ett asplöv jag är glad.. rädd, förvirrad.. en aningen tveksam och allt de där jobbiga känslorna på en och samma gång..
Om livet vänder nu.. så..
Men grejen är, hur ska jag kunna förlita mig på en annan människa igen.. Ja.. de är så svårt..
Jag vet inte hur mycket ni kommer ihåg men jag hade ju inte en allt för snäll pojkvän förut.. Han som fick mig att känna mig som en hög sopor
en kille som var otrogen mot mig säkert tio gånger utan att jag viste om det, en kille som sänkte min värdighet med 70 procent.. en kille som straffade mig på alla tänkbara plan om han inte fick sin vilja igenom, allt från vardagliga saker till intima saker.. Han slet ut min själ, han drog och skar i mitt hjärta.. han förvandlade mig till en människa jag inte ens viste fans där inom mig.. tills jag blev gravid.. och han sa att om jag inte gjorde abort själv skulle han bokstavligen göra det på mig!!! ett as ett helvete ett svin en idiot.. Fan vad jag hatar honom nu när det kommer upp till ytan och jag tänker på det.. *spottar* Fy fan att de ens finns sådana människor i världen
Hur jag än ville slita mig i från honom så gick det inte.. Så många gånger jag försökte sticka och han drog mig till baka manipulerade hela situation som blev tusen och åter tusen gånger värre efter varje gång.. Tills jag blev gravid.. Då bad jag honom dra åt helvete en gång för alla.. Har inte sett honom sen dess och jag är tacksam för det.
Ni kanske undrar nu varför jag inte gjorde abort för uppenbarligen gjorde jag inte det efter som Milo finns, men jag kan säga det att de är inte de lättaste och det var inte över natt jag bestämde mig heller.. de jag menar med aborten och varför jag inte gjorde de när killen var som han var.. Spelar ingen roll, barnet var ju mitt.. så de var inte alls en lätt situation.. Och gå så långt att döda något oskyldigt för att jag inte vill.. Nej du tack du.. nån måtta på egoismen får det vara.. Och jag älskade Milo från första stund i magen och jag viste vilket enormt arbete jag skulle få lägga ner på egenhand med honom. Men se på mig i dag..
Vem är inte världens bästa morsa till sina ungar? Jo jag!!
Skulle inte vilja byta ut mina ungar mot något i hela världen. jag gör allt för dem och utan dom hade jag kanske inte orkat bygga upp mig själv igen.. för livet genom tonåren var då fan inte det lättaste att ha och göra med om man så säger..
Men tillbaka till ämnet nu har jag i allafall träffat någon, och jag kan aldrig veta hur detta kommer gå. Men jag känner att jag måste ge det ett försök för att se vart och om det leder något vart.. Men jag är rädd.. jag tror att jag är mest rädd för att bli sårad..
Jag orkar inte med det inte igen.. Nu vill jag har lugn och ro, trygghet och stabilitet.. Jag är inte intresserad av något annat alls..
Och jag kan ju säga så här.. jag har ju en och en annan fjärli där innei magen som löper amok med varandra.. :)
Du är helt fanatisk.. :) Och jag tycker om dig jätte mycket
URL: http://jagochminvovve.blogspot.com/
Det kommer nog att gå bra för dig :) lita på din magkänsla, om det känns rätt :) man måste våga även om det kanske sårar en igen, jag har själv blivit sårad många ggr av otrogna tjejer som har behandlat mig illa just med att vara otrogna o så, men det finns alltid nån där ute som är ens själsfrände. det gäller bara o hitta den persoen, och du har kanske hittat honom nu, jag ska hålla tummarna för dig o önska dig all lycka i världen att du får vara lycklig hela livet :)