Till dig som har åsikter

Jaha då var vi här igen, där jag måste ställa mig i försvarställning gentimot mina barn och min familj.
Tydligen för inte normala barn oväsen för sig, något jag inte viste om.. Dem gråter tydligen inte heller och har små moln till fötter som inte hörs mot golvet.
Alla som följer min blogg vet att min son har särskilda behov, och att min bebis har något fel med sin mage.. Bias har nu även fått förkylningsastma som om han inte redan nu har det svårt nog. Han har precis blivit frisk från en treveckors runda med förkylning och astma. Vi här till och med behövt åka in med honom.

Med följd av detta har han varit mycket missnöjd om nätterna och det har blivit en hel del vakentid både för han och mig. Plus att vi nu gör en utredning på hans mage för misstänkt allergi då han har och varannan natt gråter, skriker tröst löst på kvällar nätter och jag står maktlös och kan inte göra något. Detta har vi också behövt åka in med ett antal gånger.

Som att detta inte redan är tufft nog, så ska nu någon gullig liten ovetande granne ringa och göra en anmälan. Utan att ens någon gång talat med mig.. Jag umgås inte med några i mitt område dit vi har flyttat och ingen här känner mig eller mina barn.

Så det här var verkligen en käftsmäll rakt i ansiktet man fick pga o kunskap. I detta tillstånd vi redan är i.
Som tur är har jag ju både Bvc specialist läkare dagis och andra läkare som vet om min situation och vet hur vi har det. Plus att jag har min boendestödjare som hjälper mig i hemmet flera gånger i veckan.

Men tack kära granne att du vet så mycket mer om mig och mina gråtande och väsnande barn än vad jag själv gör. Känns underbart skönt att veta att jag har ditt fulla stöd :) I stället för att komma till mig och fråga hur det verkligen är .. De finns ingen som gjort det. Inte ens en liten lapp i brevlådan har man fått ..

Bara ett samtal och ett brev som talar om att du anmält oss.. Jätte jätte fult och fel gjort.. De kan faktiskt finnas normala skäl till att ett spädbarn gråter natte tid..
Fundera på detta ni...

☆ En mor med Adhd ☆

Adhd-mammans-vardag

RSS 2.0