God morgon!!

Ni som följt mig länge vet säkert att jag har ett barn som är 12 år. Han har blivit stor nog nu så jag kan inte längre gå ut med bilder eller privata saker om honom pga att han inte vill. De vet jag att jag har skrivit förr. 

Jag måste så klart acceptera det vilket jag absolut gör. Däremot kan jag fortfarande skriva om mina egna tankar och känslor kring mitt barn..

Han blev placerad när han var liten..

Jag tycker de är högst olämpligt av er läsare att gå på mig och säga saker som att jag valt bort honom!! Att jag ersatt honom med mina andra barn!! Att jag inte ha honom hos mig för att jag inte älskade honom !! 

Och att ni inte förstår varför jag inte blockade hem honom när Emilia var liten. ...

Eller tar hem honom nu..

Skulle jag strida för att få hem honom nu skulle de vara av ren egoism. 

Han har en bra kärleksfull familj som är hans.. och jag samt syskon finns sidan om och finns här vi me.

Finns ingen och kommer aldrig finnas ett ego hos mig som kommer riva upp honom från hans familj.. 

Jag har aldrig någonsin slutat att älska honom. Varför jag har fler barn idag fast han inte bor här är för att jag fick den chansen i livet till ett riktigt liv. Saker hände och mitt liv kan inte stanna vid de. 

Mitt liv fick en radikal förändring och jag fick chansen att göra om och göra rätt. 

Vi kom hem från honom för en månad sen. 

Vi var alltså och besökte honom nyss. Jag tycker att mitt svaga mig är ändå stark i det hela. Efter allt som varit. Milen mellan oss och alla mina andra barn. Att jag ändå aldrig släpper taget om honom. Jag kommer aldrig göra det. Inte förens den dagen kommer och han säger det själv.

Jag har ingen aning om vad jag ville med mitt inlägg. Men i bland känns det bara så skönt att få skriva av sig lite..