Ont i vänster bröst.. de väsrta med google

Hej!
 
Tisdag jävla morgon, usch.. har varit mer eller mindre sjuk en vecka nu.. Dagis hade stängt igår och mina vilda röjde mig slut.. Så när sängen kallade för dem kl 19 igår kväll var det mest ett Hallelulija-moment alltså..
Jag har dessutom skit ont i mitt vänstra bröst, känner dock inga knölar eller så vad jag vet.. Men det ömmar och strålar till och från något så fruktansvärt.. Och jag min adhd-hjärna börjar ju googla.. de värsta tänkbara för en person som "hej-jag-är-livrädd-för-allt-i-hela-världen"
CANSER: Jag hatar google. För de första kan jag bara inte låt bli det. För det andra så har man ju alla symtom på världskartan bara därför.. Sen hamnar jag på sidor jag bara inte kan sluta läsa på.. Av någon underlig anledning hamnade jag på en mammas blogg vars bebis hade en obotlig cancer..Ja ni ser bara där google i ett nöt skal.. Ont i ena bröstet.. slutade med dödlig cancer för barn.. Lite väl långt i från varandra va?
Men där satt jag och började läsa.. Jag läste ända från början och de var en väl beskriven historia och mamman som skrev och  formulerade sig väldigt bra och noggrant.. de blev som en bra bok med ett olyckligt slut..
Varje ledig stund jag fick läste jag.. och när pappan till barnen kom hem från jobbet läste jag därefter i timmar..
Bloggen slutade halv två  natt och när jag läste de sista raderna i den grät jag som ett barn.. Tårarna bara rullade.. De var hemskt.. livet är fan så orättvist för vissa och här går man omkring i sin egen vardag och blir måttligt irriterad på sina egna barn som man tycker aldrig kan lyssna..  Man borde inte ta livet så lätt, det kan vända på en klackspark och livet kan förändras för var och en på några minuter/ timmar/ sekunder...
Men vi som lever i vår bubbla tänker oftast inte så i och i vissa fall tänker folk till och mer "De händer inte oss"
Nu var bloggen så bra skrivet att jag måste dela med den  till er
Och jag skänker fortfarande pengar till barncancerfonden.. dock ligger napphållarna på is då jag tappat all tid för det. jag känner inte att jag har mycket tid för mig själv just nu..
Nu sitter jag här tillexempel och Bias ropar Mamma!! Mamma!! Maammmmmmma!! MMMMAAAAAAAAMMMMAAAAAA!!!
Inte för att han egentligen vill något utan för att han mest vill störa sig mot mig Hahaha Nej skämt och sido..
De gör alltid så så fort jag klämmer ner röva någon stans för någon sekund i soffan med en kaffe eller så.. de känns verkligen som det bara jävlas hahaha Fast och andra sidan vet dem alla att jag reser mig igen.. så de är väl kul att köra gymnastik på sin utslitna stackars morsa.. vad vet jag
 
Läs bloggen här "Var inte rädd mitt barn"
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

☆ En mor med Adhd ☆

Adhd-mammans-vardag

RSS 2.0